Min historia – Emma

Emma

Den 12 augusti föddes jag, sjuksköterskorna höll på med mamma för fullt och försöka få ut mig med benen före. Nästan alla barnmorskor och läkare som mamma hade träffat sa hon kunde föda normalt. Men när jag skulle komma ut så tog det längre tid än vad det ska ta, vilket gjorde att jag inte fick något syre och kunde inte andas. Så när jag hade kommit ut så tog läkarna mig ifrån mamma för att göra konstgjord andning så att jag börjar andas, det tog
tre minuter att få mig att andas själv.

Mitt liv med CP-skada handlar om att lära sig att leva med den och att hitta lösningar på vardagens svårigheter. CP är förkortning för Celebral Pares, skadan drabbar områden i hjärnan som styr eller förmedlar signaler för kroppens rörelser och ger därför rubbningar i rörelseförmågan. På grund av skadan rycker jag till vid höga plötsliga ljud. Cerebral pares drabbar musklerna i kroppen. Det är inte något som drabbar intellektet, vilket är en vanlig missuppfattning.

Jag är en tjej som tycker om att utmana sig själv och ger inte upp i första taget, många säger att jag är envis. Har två yngre systrar och föräldrar som är kärleksfulla. Är uppväxt i Borås men har bott i Göteborg fyra år under min gymnasietid. Det har varit en bergodalbana för att komma till den jag är idag. Det var ett stort steg att flytta till Göteborg som 16 åring och inte känna någon samtidigt som man ska prestera bra i skolan. Jag bodde på ett elevhem med två andra elever från skolan. Vi hade väldigt nära skolan vilket var skönt, det tog max fem minuter att gå. I början av året kände jag mig lite vilsen men när jag lärde känna alla trivdes jag jättebra. Jag fick vänner för livet och relationer som betyder mycket. Tredje året på gymnasiet träffade jag min partner som jag flyttade ihop med i år, han betyder mycket för mig och stöttar mig i allt. Efter gymnasiet började jag på Högskolan i Borås på systemvetarutbildningen vilket var en utmaning.

Sedan jag föddes har jag haft min mamma som assistent största delen av mitt liv. Men efter gymnasietiden flyttade jag hem och anställde andra assistenter på heltid. Ett år senare flyttade jag till min egna lägenhet, där bodde jag i åtta månader. Det är en frihet för mig att få klara mig själv. Mina assistenter ger mig friheten att leva så normalt som möjligt och göra det jag vill i livet. Jag är väldigt aktiv och mår bra av hitta på saker. I år blev jag kund på 7H-Assistans och trivs bra med hjälpen och stöttningen. Alla är trevliga och jag känner mig välkommen när jag kommer till kontoret. Jag har inte haft 7h-Assistans så länge men känner att dom är seriösa i sitt arbete och anordnar möten med mina assistenter vilket hjälper oss, jag och assistenterna får vägledning på det sätt vi behöver. Det är lätt att få kontakt och man får den hjälpen man är i behov av. Jag är nöjd med mitt val av assistansbolag.