Min historia – Emma

Emma

Den 12 augusti föddes jag, sjuksköterskorna höll på med mamma för fullt och försöka få ut mig med benen före. Nästan alla barnmorskor och läkare som mamma hade träffat sa hon kunde föda normalt. Men när jag skulle komma ut så tog det längre tid än vad det ska ta, vilket gjorde att jag inte fick något syre och kunde inte andas. Så när jag hade kommit ut så tog läkarna mig ifrån mamma för att göra konstgjord andning så att jag börjar andas, det tog
tre minuter att få mig att andas själv.

Mitt liv med CP-skada handlar om att lära sig att leva med den och att hitta lösningar på vardagens svårigheter. CP är förkortning för Celebral Pares, skadan drabbar områden i hjärnan som styr eller förmedlar signaler för kroppens rörelser och ger därför rubbningar i rörelseförmågan. På grund av skadan rycker jag till vid höga plötsliga ljud. Cerebral pares drabbar musklerna i kroppen. Det är inte något som drabbar intellektet, vilket är en vanlig missuppfattning.

Jag är en tjej som tycker om att utmana sig själv och ger inte upp i första taget, många säger att jag är envis. Har två yngre systrar och föräldrar som är kärleksfulla. Är uppväxt i Borås men har bott i Göteborg fyra år under min gymnasietid. Det har varit en bergodalbana för att komma till den jag är idag. Det var ett stort steg att flytta till Göteborg som 16 åring och inte känna någon samtidigt som man ska prestera bra i skolan. Jag bodde på ett elevhem med två andra elever från skolan. Vi hade väldigt nära skolan vilket var skönt, det tog max fem minuter att gå. I början av året kände jag mig lite vilsen men när jag lärde känna alla trivdes jag jättebra. Jag fick vänner för livet och relationer som betyder mycket. Tredje året på gymnasiet träffade jag min partner som jag flyttade ihop med i år, han betyder mycket för mig och stöttar mig i allt. Efter gymnasiet började jag på Högskolan i Borås på systemvetarutbildningen vilket var en utmaning.

Sedan jag föddes har jag haft min mamma som assistent största delen av mitt liv. Men efter gymnasietiden flyttade jag hem och anställde andra assistenter på heltid. Ett år senare flyttade jag till min egna lägenhet, där bodde jag i åtta månader. Det är en frihet för mig att få klara mig själv. Mina assistenter ger mig friheten att leva så normalt som möjligt och göra det jag vill i livet. Jag är väldigt aktiv och mår bra av hitta på saker. I år blev jag kund på 7H-Assistans och trivs bra med hjälpen och stöttningen. Alla är trevliga och jag känner mig välkommen när jag kommer till kontoret. Jag har inte haft 7h-Assistans så länge men känner att dom är seriösa i sitt arbete och anordnar möten med mina assistenter vilket hjälper oss, jag och assistenterna får vägledning på det sätt vi behöver. Det är lätt att få kontakt och man får den hjälpen man är i behov av. Jag är nöjd med mitt val av assistansbolag.

Min historia – Tim

6 snabba om Tim

Ålder:                 21 år
Bor:                     Sandared
Favoritsport:   Bowling och MotoGP
Favoritmat:     Kebab med pommes och Calamares
Njuter av:         Att vara i Spanien, gå på restaurang, lyssna på musik och sjunga till Youtube-klipp

 

Jag heter Tim och jag har alltid varit fascinerad av djur. Skulle kunna vara en grym guide på Borås Djurpark, då jag kan mycket fakta om de flesta djuren där. Jag vet vad de äter, var de lever, deras beteende, utseende och hur länge de är dräktiga.

Min mormor och morfar har hund och ett av de första orden lag lärde mig i tecken var just ”hund”.  Min mormor har lärt mig hur jag ska göra när jag går med en hund och hur jag tränar den.

Min resa mot mitt nuvarande yrke som hundskötare på hunddagis börjar i skolan hemma i Sandared utanför Borås. Där gick jag från första till sjätte klass. Min lärare och min assistent visste att jag gillade djur, så mycket av inlärningen gjordes med hjälp av djur på olika sätt – allt för att fånga mitt intresse på bästa vis. Till exempel lärde jag mig räkna med hjälp av hundar;  2 hundar + 4 hundar = 6 hundar. Toppen!

När det var dags för högstadiet började jag på Erikslundskolan i Borås, och det var då jag kom i kontakt med Aktivitetshuset Kamgarn för första gången. Min klass var där varannan torsdag på musikcafé som ordnas av Cafégruppen på Aktivitetshuset Kamgarn. Det gillade jag jättemycket!       Där fick man gå upp på scenen och sjunga själv tillsammans med en musikterapeut som spelar gitarr. Själv valde jag ofta ”Viva Espana” eller Todo el mundo” eftersom jag älskar Spanien!

Vi gjorde också några studiebesök på Aktivitetshuset Kamgarn tillsammans med klassen, så jag fick se allt roligt som dom jobbade med där. Mest av allt lockade nog ändå hundarna på hunddagis!

När jag sedan gick på särskolegymnasiet så fick vi ha praktik flera gånger, på så sätt fick jag chansen att prova på och bekanta mig med hur det skulle vara att jobba på Aktivietetshuset Kamgarn. Jag tyckte det var jätteroligt, trivdes och hade superkul på flera avdelningar.

När min lärare sedan frågade vad jag skulle vilja jobba med så sa jag direkt: ”Något med djur och något socialt”.

Mitt val föll på hunddagiset Änglahunden på Kamgarn. Jag och min lärare hade möten med handledare på Änglahunden där vi pratade om arbetstider, förhållningsregler och vad som förväntas av en hundskötare på Änglahunden. Jag fick mycket även mycket tydliga instruktioner att ta med hem och läsa i lugn och ro. Så efter ett sista härligt sommarlov i Spanien var det dags att börja jobba som hundskötare på Änglahunden.

Vi är ett stort härligt gäng som jobbar med att ta hand om tio hundar medan deras hussar och mattar är på jobbet om dagarna. Vi har två handledare som hjälper oss, men det är vi hundskötare som gör det mesta av det dagliga jobbet.

Jag börjar dagen med att se till att alla hundar får friskt vatten – min alldeles egna arbetsuppgift – därefter går vi en lång promenad i skog och mark vilket gör gott för både människor och hundar. Medan hundarna vilar så äter vi lunch och har lite rast. Då läser jag oftast på i mina djurböcker och lär mig ännu mer om vilda djur.  På eftermiddagarna måste vi städa och göra fint på vårt hunddagis, sedan tränar eller gosar vi lite med hundarna. Till sist rastar vi dem ytterligare en gång innan arbetsdagen är slut för oss hundskötare.  Jag lär mig mer och mer om hundar, jag har fått gå en hundskötarutbildning och jag känner mig trygg och glad med mina arbetsuppgifter som jag vet att jag gör bra. Jag har också jättesnälla jobbarkompisar som är så omtänksamma och duktiga. Vi har även kul ihop efter jobbet och ibland har vi afterwork, då vi går till stan och käkar eller fikar.

På Aktivitetshuset Kamgarn är det så fiffigt ordnat att man kan få arbeta i mer än en grupp. Jag har valt att jobba med cafégruppen på torsdagar och fredagar. Så numera jobbar jag som värd på det musikcafé jag tidigare älskade att besöka som gäst. Jag får fortfarande vara med och sjunga på scenen, då det kan inte bli mycket bättre!